Sliteweb.com

Mer om Slite

Det är känt att vikingarna redan för tusen år sedan drog nytta av den väl skyddade viken i Slite. De drog upp sina grundgående båtar vid en strand som på den tiden låg i östra kanten av dagens torg. Här låg vikingarnas båtar väl skyddade i väntan på att dra vidare ut på sina plundringsfärder. Med den sortens sjöfart inleddes trafiken i den hamn som idag skeppar cement ut över världen.

Några notiser ur Slites dramatiska historia
Den svenske kungen Birger Magnusson lade 1313 till i Slites hamn för att tvinga till sig skatter av gutarna. Vid denna tid slogs rivaliserande grupper om den politiska och ekonomiska makten över Gotland. Då flöt mycket blod på de platser där dagens Slite-bor lever sitt fridfulla liv.

På 1500-talet upptäckte danskarna hamnen i Slite. De var främst ute efter virke och timmer, som det vid den tiden fanns gott om på Gotland.

Hundra år senare, år 1645, blev Gotland och Slite svenskt. Både Karl X Gustaf och Karl XII hade ett gott öga till den fina hamnen i Slite. De hade också planer på att göra Slite till stad, men härav blev intet.

Gustav III:s finansminister Johan Liljencrantz ville göra Slite till frihamn men misslyckades med sina planer. Politiska skäl satte en käpp i hjulet för den påhittige finansmannen.

Under Krimkriget förklarades Slite som krigshamn, vilket innebar att hamnen stängdes så att de krigförande makterna inte kunde använda den.

Namnet Slite känt från 1398
Namnet Slite dyker för första gången upp i ett dokument från 1398, men något egentligt samhälle fanns inte Slite förrän långt senare. En rapport från år 1880 skriver att här fanns en bagare, två skräddare, två skomakare, två smeder, två snickare, en urmakare och en kopparslagare. Handelsbodarnas antal uppgick till fem..."

Utvecklingen tog fart en bit in på 1800-talet. Då började man lätta på de handelsrestriktioner som tidigare styrt all handel till städerna. För Slites del betydde detta att man kunde börja handla direkt med utlandet, utan att tvingas ta omvägen över Visby. Slite blev därefter snabbt den ledande gotländska hamnen vid sidan av Visby. Sjöfarten blomstrade och samhället växte.

Nyström och Myrsten lade grunden
De två män som i slutet på 1800-talet främst insåg Slites möjligheter och drev på utvecklingen var Ferdinand Nyström och Niclas Myrsten. De köpte båtar, byggde varv och drev handelsbolag. En av de båtar Ferdinand Nyström lät bygga var skonerten "Fredrika" med namn efter hans hustru. Bland folk Slite kallades den bara för "Fruen".

År 1902 fick Slite en järnvägsstation och den 7 juni vinkades det första tåget till Roma av. Högsta hastighet var 25 km/tim. Idag är det enbart Stationsgatan som påminner om att Slite en gång varit en järnvägsknut.

Themisaffären
En mycket dramatisk händelse i Slites moderna historia inträffade när tyskarna under första världskriget kapade stockholmsångaren Themis ute i Ålands hav och försåg den med tysk besättning. På grund av kolbrist tvingades hon gå in i Slite hamn, och i en hel månad - augusti 1916 - låg ångaren kvar på redden. Utifrån havet bevakades hon av tyska örlogsfartyg och inifrån land av skjutklart svenskt artilleri. Ombord rådde emellertid ingen fiendskap. De svenska och tyska officerarna blev goda vänner och festerna avlöste varandra. Efter en månads förhandlingar gav tyskarna upp och Themis kunde återvända till Stockholm.

Reguljärfrafik med båt och flyg
Från 1911 och fram till andra världskriget trafikerade Finska Ångfartygsaktiebolaget linjen Helsingfors -Åbo - Slite - Köpenhamn - Hull med två fartyg. Då var det många finska turister som passade på att koppla av i det vackra Slite, och på badstranden badade män och kvinnor tillsammans - vilket var en sensation på den tiden.

Slite har också haft direkt flygförbindelse med Stockholm och Danzig! Det var i mitten av 20-talet, och varje dag avgick ett plan i vardera riktningen.

Slite och kalkstenen
Slite blev först känt för sin hamn. Därefter har kalk-bränningen svarat för ryktbarhcten.
Den första ugnen byggdes vid Länna av Marcus Schröder. Av denna finns idag ingenting kvar, men Schröders son Johan och hans måg Mårten Fries blev sedan de första i en rad av kalkpatroner som kunde leva gott på kalkugnarna.
Att bränna kalk var en svår konst, som krävde stor kunskap av sina utövare. Ändå var dessa till en början inte uppskattade efter förtjänst. Det skrevs - givetvis lögnaktigt - att de som arbetade med kalkbruket var löst folk som inte hade det bästa ryktet.

Miljökamp för skogen
De vedeldade ugnarna drog oerhörda mängder med bränsle, och under långa tider fick man reglera antalet ugnar för att inte Gotlands skogsbestånd skulle äventyras. Tidigt väckta miljökämpar slogs energiskt för att rädda Gotlands skog och i mitten på 1800-talet anlades den första koleldade ugnen.

På 1880-talet konstaterade geologer att den lerblandade kalkstenen gav ett starkare murbruk än den rena kalkstenen. Tack vare Slites rika tillgångar på kalksten och lermineral, skulle denna upptäckt så småningom leda fram till cementfabriken i Slite.

Ferdinand Nyström - Slites okrönte kung - var en av de drivande krafterna bakom planerna på cement- produktion i Slite, men själv hann han inte uppleva

Första cementugnen
Året var 1919 och dagen den 4 april - ett stort ögonblick i Slites moderna historia. Då kördes den första roterande cementugnen igång i den enligt dåtida begrepp hypermoderna anläggningen. Den var bl.a. utrustad med en 73 meter lång roterugn avsedd för en produktion av 7-8 ton cement/dygn samt en cement kvarn för 7-8 ton cement/timme. Det blev ett försöksår som slog väl ut med en tillverkning av "25 000 ton cement av prima Portlandtyp". Sedan den tiden har produktionen fortsatt oavbrutet.

Källa: "Lite om Slite" Utgiven av Cementa AB, Danderyd

---